Lodlinor

Dessa texter som jag samlar ihop här var aldrig avsedda för allmänheten. De var ett försök att föra en dialog med en kristen (?) gemenskap i södra Sverige vars teologi och praxis i mångt väsentligt är en villfarelse och en villolära av oanade proportioner.

Jag hoppades att föra ett samtal med de människor som förutom sin lojalitet mot ledaren ännu inte helt att förlorat förmågan till urskiljning. Människor som jag för övrigt har all anledning att tro är rationella och begåvade och hyggliga människor. Till och med varmhjärtade troende. Men de har från den första lodlinans publicerande vägrat samtal och istället eftersträvat att tysta varje ansats till att lyssna på Guds ord när det hängts upp som en lodlina bredvid deras "evangelikala svartbygge." Och oavsett vad saken gäller ställer upp till försvar för status quo och sin ledares göranden och låtanden. (Ett evangelikalt svartbygge är något som inte längre bygger på apostlarnas och profeternas grundval.) 

Då jag skapade en privat grupp på Facebook för detta interna samtal och alltså ville ta den minst publika diskussionen den vägen så har de själva via sin möjlighet till anonymitet fått FB att stoppa mig från att lägga upp något alls i någon av de olika grupper som jag själv startat eller är del av.

Det lämnar mig ingen annan väg att gå än att göra saken allmänt tillgänglig. Tyvärr då som en monolog från min sida. De som vägrar tala med en kan man ju inte förvänta sig rationellt deltagande från. Det skall sägas att jag har delat dessa lodlinor med en rad av deras f d medlemmar och de har bekräftat på punkt efter punkt att jag i stort har fattat vad som sker där  i deras församling. Jag ger så få direkt utpekande uppgifter som möjligt. Jag har ingen personlig anledning att gräva i detta. Till skillnad från ett par hundra andra som valt att lämna denna bortåt 40 åriga verksamhet har jag inget otalt med församlingen utom i detta: de förvanskar Guds ord och gör anspråk på att vara något de inte är. 

Den som gör anspråk på att företräda Min Herre och Hans rike  kan inte undandra sig att lodlinor hängs upp bredvid skrytbygget. Det är aldrig lodlinans fel att murarna är krokiga.

Lodlina 1

Dags för den första "lodlinan".

När jag besökte KCS första gången leddes jag att tala om vad som borde känneteckna ett sant "Kingdom Center". Jag utgick då ifrån ett antagande att Bibeln som sådan var allmän egendom för alla som hörde till KCS och att gemenskapen efterkom de anvisningar om vårt förhållande till Ordet som är entydigt angivna.

"Allt vad som fordom är skrivet, är skrivet för att varna oss för att upprepa gångna tiders synder."

"All SKRIFT är Gudandad och nyttig till..."

"Låt Kristi ord rikligen bo ibland er.."

"Genom den tröst som skrifterna ger skall vi bevara vårt hopp."

"Det var Kristi ande i profeterna som gav dem att skriva sådant som skrevs för vår skull.."

"Ni känner varken skrifterna eller Guds kraft."

"Ni rannsakar skrifterna för ni tror att i dem finns evigt liv. Ja, de vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få det liv om vilka de talar."

Således antog jag att KCS höll sig till "den tro som är en gång för alla meddelad åt alla de heliga." En tro som finns utlagd och framhållen i hela skriften. Om ni minns talade jag om två saker som kännetecknar ett andligt "kingdom center".

1 Det producerar kungar.
2 Det mättar dessa med livets bröd.

Vi började nämligen i Beit Lechem, Betlehem i vår parlör. "Brödhuset".

Men den heliga skrift spelar en ytterst underordnad roll i KCS.
Jag har frågat: har ni som gemenskap, som Kungacentrets konungabarn någonsin gemensamt och förutsättningslöst suttit ner med hela Guds ord framför er och faktiskt rannsakat hela skriften i ett enda ärende, för att finna ledning i en enda fråga?

Hur är ni medlemmar i Kingdom Center utan att behöva rådfråga Kungens uttryckliga vilja i skriven form?

Jag har hört följande respons: Det skrivna ordet är dött. Logos ger inte liv. Det är bara bokstav som dödar. Vi måste ha "färskvaran", Guds direkta tilltal till oss. Det vill säga, vi går på det "rhema" som är personliga Ord från Herren till oss. Men vi behöver inte kollationera det ordet med vad som är skrivet förut.

Den tudelningen mellan det skrivna ordet och det tillämpade ordet har INGEN grund i Guds ord.

Den Helige Ande som är skrifternas egentlige författare, alla andra inblandade är bara amanuenser och sekreterare, har som sin primära uppgift att ta Kristi ord och ge dem åt oss, förklara dem för oss, och göra dem verksamma i oss.

Om Kungacentrets ledning inte anser sig vara bundna av Konungens regeringsförklaring i skriven form, är det då underligt att det också har ersatt Kungens uppsåtliga och avsiktliga uppdrag med en uppsjö egna visioner?

Logos blir Rhema först när viljan till lydnad för meningen i Logos blir den viljeformande jasägelsen hos mig att inte bara säga att jag älskar Herren utan faktiskt visar att jag gör det genom att hålla alla hans bud..

Rhema är det i handling omsatta försanthållandet att Guds ord är lika sant som att Kristus är Sanningen. Den skrivna hårdvaran är Logos, när den tas från hårddisken till arbetsbordet blir det den mjukvara som översätter och tillämpar Logos i det verkliga livet. När Logos tillämpas blir det Rhema, inte förr. Men om det inte finns på hårddisken, kan det heller inte tillämpas.

Rhema utan Logos är en villfarelse.

Men att studera vad Guds ord säger hör inte till vanligheterna i KCS. Har jag uppfattat det rätt? Är det sant att de 92 visionerna aldrig granskas av hela gemenskapen i Bibelns ljus?

Hur vet ni då att de är Guds visioner?

Lodlina 2

1 “Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?  Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”

2 “Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er.  Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse.”

3 “Låt därför inte det goda ni fått bli smädat.  Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir erkänd av människor.”

4 “Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."

5“Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.”

6 “Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle.

7“Men det är inte så ni har lärt känna Kristus.  Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus.  Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär.  Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. “

8“Låt inga smutsiga (ordagrant “ord som lever på dött material”: saprofyter) ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.”

9 “Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.“

10 “Med glädje ska ni då tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som de heliga har i ljuset.

Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.  I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.”

En gång i tiden var KCS “bara” Kristet Center Syd. Inte heller under den tiden var det så mycket annorlunda än många andra gemenskaper, eller församlingar, världen över. Men så växte det fram ett s k “paradigmskifte” och en uppenbarelse om att f d KCS på något magiskt sätt hade lyfts ur denna blygsamma ställning av att vara en av många nu innebar att Guds rikes verkställare hade fått sin inkarnation just i detta som nu är Kingdom Center Sweden. Efter att ha tagit del av den nyligen publicerade dubbelsidiga tidningsartikeln, efter att ha lyssnat på f d medlemmar och läst vad andra har återgivit av sina erfarenheter och därefter återvänt till vad Ordet, Logos, entydigt och klart deklarerat om förhållandet mellan “GUDS RIKE” och alla andra riken, har några aspekter på detta anspråk att vara en “särskild gudsuppenbarelse” I tiden framträtt. Dem återger jag här utan innebördes rangordning. Jag utgår från att ni läser de anförda texterna så att ni kan följa med I mina sammanfattningar.

I det nuvarande läget pekar alla fingrar enbart på Pastor Segerliv. Det är inte korrekt, även om hans ledarskap helt dominerat tillställningen. Det är smärtsamt sant att ni som är eller har varit medlemmar I KCS, förr som nu, har delansvar. För ni har inte velat eller förmått att ifrågasätta den felaktiga förkunnelsen. Det beror på att “Logos” bara delvis varit er egendom.

1 Det är fullständigt otänkbart att Kristus kan vara Konung samtidigt som Beliar, den Onde, Apollyon, Abbadon, Satan, Djävulen, har rum att vara tillstädes i samma stund, på samma plats. Ett Kingdom Center som härbärgerar Kristus och den Onde samtidigt är inte en representant för Guds rike. Ljus och mörker utesluter varandra, Rättfärdighet och orättfärdighet i någon som helst färg eller form, utesluter varandra, de kan inte samexistera. Det är antingen Guds rike eller ännu den Ondes välde. Ingenting i Guds ord tillåter att det är parallella makter I samma hus.

2 Det genomsyrande påstådda närvaron av andemakter, demoner, orena andar som ligger som en underström i maktutövningen sedan åtminstonde 30 år står i total motsats till vad Jakob skriver. Det effektiva sättet att friställa en människa och ett sammanhang från den Ondes inflytande är mycket enkelt. “Närma er Gud”, gudsnärvaron gör er ståndaktiga mot det Onda, och bara för “Kristus I er” kommer den Onde att fly från er.
Det är inte er andeutdrivning som åtgärdar andemakterna. Det är segraren, Christus Victor, över den Onde som gör det. Hos dem som vandrar i Anden är förekomsten av orena andemakter noll och intet. De som alltmedan de bär en bekännelse om frälsning enbart lever för att föda sina jordiska begär har ingen makt mot det Onde. De faller fort i någon eller flera av de snaror som ligger härnere på marken. Om Kingdom Center Sweden är en gemenskap som först och främst håller sig till Huvudet, Kristus så kan det onda inte segra, vare sig över individerna eller gemenskapen som helhet.

3 När man tar sig tid att titta på alla bilder från KCS aktiviteter på facebook så slås man så småningom av en absurd insikt. Alla bilder handlar enbart om “mat och dryck, om dans och sång”. Att Guds rike överhuvudtaget INTE består av någon av dessa är klartext i Guds ord. För att säga det barskt så är motsatsen förhållandet, för just “att äta och drick och sedan stå upp för att leka” är kännetecknade för dem som ville dansa runt den gyllene kalven I 2 Mos 32:6 och 1 Kor 10:7. Men det enda som syns i bild från KCS är vad riket INTE är. Vad det däremot skall vara är rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

Nu medger jag gärna att de effekterna kan vara svåra att fånga i kameralinsen, men frågan är hur de tar sig uttryck till de hundratals människor som besöker Vildmarkscentret. Hur många kommer till omvändelse och livsförvandlande möte med Kristus? Är det Kristi Ande som gör människor fria, eller är det Arons släpphänthet som ger folket vad det vill ha? Hur många ser klart att Kristus är huvudet och “Hövdingen för vår tro”? Ett “gudsrikes sammanhang” ser alltid till att “så skall Kristus i allt vara den främste.”

4 Att utdrivandet av onda andemakter tillhör vår kallelse är ställt utom allt tvivel. Men det drivs ALDRIG ut någon ond andemakt ur någon som är född på nytt, ur någon som har dött med Kristus, låtit sig döpas i den Helige Ande, börjat vandra i Ande och som ger sig själv, dagligen, som ett levande offer till Kristus i tacksamt erkännanade av den gränslösa nåd som erbjudit frälsning “från allt det onda.” Men i KCS tycks förekomsten av andemakter vara så frekvent att var och varannan är sedd som varande under den eller den andemakten. “Ni har inte så lärt känna Kristus.”

Att samtidigt göra anspråk på att “kristus bor I mig” och “vara under en vredens andemakt I trettio år” går inte ihop. Det är en gigantisk villfarelse.

Har ni aldrig bett Fader Vår I KCS? “Och fräls oss ifrån Ondo, det Onda, den Onde...”

5 Det förefaller som om den andliga vapenrustningen blivit skäligen rostig och hänger och dinglar i rustkammaren men aldrig tas på av er. Om alla dagligen tog på sig den skulle ni för länge sedan fått se hur “Satan blivit krossad under era fötter.”
Kampen sägs i ordet vara mot andemakter I himlarymderna, men för er del tycks det mesta av kampen ha blivit nedflyttad till Vägasked. Något har allvarligen missförståtts. Timmar har ägnats åt andeutdrivning på plats och via video. Inte i en enda nytestamentlig församling har ett enda andeutdrivande skett hos en troende. Inte i ett enda fall.

6 och 7 är egentligen en kristen gemenskaps mål för den personliga utvecklingen.
Oavsett vad flörsamlingens övergripande mål är på sin verksamhetsnivå, så upphör inte det som kallas helgelse. Genom att lära känna sanningen, Jesus Kristus, pågår en process där att lägga bort all lögn och all dubbelhet och allt maskbärande och allt hemlighetsmakeri är individuell utveckling. Det övergripande resultatet blir aldrig bättre än den indviduella helgelsen ger utrymme för. Att lägga bort sådant som är del av vår gamla människa är inte en fråga om att vara unde andemakter. Om det vore möjligt för den som är under en andemakt att själv befria sig från den vore det ingen makt alls, och framför allt om det vore möjligt varför lätt man då den andemakten grassera och härja och binda I trettio år?
“Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva” säger Ordet. Du skall och kan döda dem. Att förandliga köttets gärningar som har skett i KCS har gjort det möjligt för ren synd att överleva år efter år, Men lydnaden inför Ordet har uteblivit, till oerhörd skada för Kristi namn.

8 “ Låt inget orent tal komma ur er mun.” Om jag sätter tilltro det jag fått mig återberättat så är KCS en veritabel gödselbrunn. Missfirmelse inför publik. Demonisering av enskilda. Förödmjukelse inför öppen ridå. Jag kan inte räkna dem alla. Dessa företeelser som så många vittnesbörd klarlägger borde vid en första förekomst ha föranlett er som jag känner som intelligenta och bildade människor att ha rest er och gått ut. Sådana förolämpningar, sådant tal överhuvudtaget borde nämnas enbart med skammens rodnad på kinderna. De har enbart onda andemakter som upphov. De kan aldrig vara en Andens frukt.

Här är det besynnerligaste: en enda har haft monopol på att identifiera andemakter. Och bara denna samma person har haft “ en befrielse smörjelse”, så att efter att ha identifierat andemakten i nåder befria den som så utpekats från denna makt. (Nästa dag är det någon annan som drabbs av den bannstrålen. Hur långt från Logos kan ni komma under namnet KCS innan taket rasar in på er?)

“För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er. “

9 “Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville.” Här det är tydligt att Guds rike inte alls har fått effekt i KCS. Medan det utan tvekan är de flesta enskildas mål och längtan att det skall vara tydligt att de är under ny regering, dvs de vill indviduellt hålla sig till huvudet och leva så att hela gemenskapen uppbyggs genom det bistånd som alla ger till helheten.
Men sökandet efter det jaget vill ha och uppleva är officiell linje, till och med i fråga om att läsa bibeln. “Leta reda på vad ni vill att Gud skall ge er. Ni har konungslig rätt att begära vad ert hjärta begär.” Som om Ordet inte sa motsatsen: “Anden ger sina gåvor åt vem han vill”, och “hjärtat är bedrägligt”.

Den som är död med Kristus kommer inte till Gud som om Han vore ett storlager där vi plockar och väljer vad som passar vår föreställning om oss själva.

10 Ni har bytt nation. Ni har en ny identitet. Ni har emigrerat från mörkrets välde till ljusets. Enligt Ordet. Er glädje är er framtida arvedel. Ni har ett arv upplagt i himmelen. Det har ännu inte gjorts “bodelning” så att ni redan har fått ut allt arv. Ni har fått en underpant på det arvet i den Helige Ande. Guds rike, himlarnas rike, kommer till oss. Men det är inte ännu här, minst av allt i KCS. “Om ni har uppstått med Kristus varför låter ni ett nytt ok läggas på er?”

KCS marknadsför sig som en synnerligen speciell manifestation av Guds rike.
Det är en överdiven och i bästa fall halvsann marknadsföring. Istället för att ledas av Guds Andes lag invärtes i er så leds ni på så sätt som psalm 32 beskriver.

“Var inte som en häst eller mula
som saknar förstånd,
som måste tämjas
med töm och betsel
om de ska komma till dig.

Tyglar och bett har de ofria.

Ett Kingdom Center där Kristus inte är Kung är ingen bra reklam för det kommande riket.. Det är bara en vikarie i Kungens ställe. Men utan Kungens auktoritet eller reella närvaro.

Paulus hade stött på liknande företeelser I Korinth.
“  Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er!”

“In the name of Jesus, in the name of Jesus, we have the victory.
In the name of Jesus, demons will have to flee
Who can tell what God can do, who can tell of His love for you
in the name of Jesus Jesus, we have the victory.”

Lodlina 3

Syftet med dessa lodlinor är att den som hörande öron hör vad Anden säger till församlingen skall ta sig an Guds ord och ställa sig själv bredvid lodlinan. Då är det möjligt att se sig själv i lodlinans ”dom”. Om en mur är skev är det aldrig lodlinans fel. Om murens krön inte är i våg är det inte vattenpassets fel. Och då kan man kanske erkänna att här lutar mitt liv, min tro, min teologi bort från sanningen. Och då ges utrymme för omvändelse och bättring. Det är en obarmhärtig nåd eftersom den går till rätta med mig, men barmhärtig därför att jag kan göra något åt det, innan jag ställs inför Kristi domstol.

Denna den tredje lodlinan handlar om begreppet ” den smorde och smörjelse.”

"Herren Guds Ande

är över mig,
för Herren har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de ödmjuka.
Han har sänt mig
att förbinda dem som har
förkrossade hjärtan,
att utropa frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
att förkunna ett nådens år
från Herren
och en hämndens dag
från vår Gud,
att trösta alla sörjande,
att ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovsångsdräkt i stället för
en modfälld ande.
Och de ska kallas
"rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren
till hans förhärligande."

Jesaja utropade denna framåtbjudande utsaga bortåt 700 år före Messiahs ankomst till världen. (Det är alltså det som är innebörden i ordet "profetera" ) Kristi Ande i och genom honom förklarade därmed en gång för alla vad som menas med att "någon är smord". Och inte minst, vem som kan sägas vara det.

Smörjelsen är i sig en del av det särskiljande tecken som markerade att något eller någon avskiljts till helig tjänst. Specifikt tillverkad olja applicerades på föremålet eller personen och allt framgent betraktades dessa som "smorda" till helighetens förpliktande kall. Att ifrågasätta det som på detta vis givits den särskilda rollen som vittne till "den Heliges närvaro i världen" sågs med oblida ögon och varnades det regelbundet för i det förra förbundets skrifter.

Det var specifikt tre nationella funktionärer som smordes till tjänst. Kungar, Profeter och Präster. Dessa tre "grundbultar" i Gudsfolkets liv var alla avgränsade sins emellan och om någon av dem inte blev vid sin läst utan spårade över till någon av de andras uppgifter var det förödande för denne själv. (Läs om Kung Sauls grava övertramp som kostade honom kungariket. 1 Samuelsboken 10-11. Ett övertramp som han dessutom hade mage att manifestera i uppresandet av ett monument till sin ära.)

Alltför regelbundet trampade dessa smorda snett i sin utövning av sitt kall, och deras samtida älskade att få dem på fall, att tysta dem på olika sätt och att ideligen ifrågasätta deras kallelse. De gjorde de inte minst själva när tingens ordning blev ett kaos omkring dem.

Dessa tre tjänster hade inte sig själva som slutmål. De var nämligen också i sig själva en "framåtbjudande utsaga", dvs deras blotta existens profeterade om en som skulle komma och i sin egen person sammanfatta alla tre tjänsterna. All deras smörjelse skulle sammanstråla i en enda "smord Herrens tjänare. Alla helighetens linjer sammanlöper i Honom som är den ende som med rätta både får och måste kallas "Den Smorde."

Men, och här är det som vår samtid spårat ur alldeles, denna titel är fullständigt förbehållen Honom och delas inte ut till någon annan. Ingen annan kallas för "den smorde" i det nya förbundets skrifter. All helig smörjelse sammanstrålar i Kristus och ges aldrig mer till någon annan än honom. Cirka 580 ggr i NT står Han som den ende smorde, den ende frälsande konungen, den ende befriande profeten, den ende profeterande prästen och den enda konungsliga prästen!

Ingen enda apostel, profet, diakon, äldste, predikant ,pastor, predikan eller rörelse kallas någonsin "smord" i den NT. Guds Ande som är skrifternas upphovsman har aldrig med en rad flyttat den ära som endast tillkommer Herren åt någon av oss. Ingen. Det är förbehållet "den smorde" allena. Lyssnar man till bruset i den mer eller mindre kristliga samtiden framstår det snart att begreppen smörjelse och smord fullständigt tappat sin förankring från sin gudagivna mening.

Den som alltså i nutid gör anspråk på att vara ”den smorde”, eller, mindre uppenbart, hävdar sig ha en egen smörjelse inkräktar på det heliga prerogativ som endast är Herrens. En fundamental och betydelsefull insikt är att allskönt vi är i Kristus och Kristus bor i oss, så blir vi aldrig ”Kristus”, dvs ”den Smorde”. Vi skall bli lika honom när vi ser honom, men det är inte ännu. På engelska: ”We are Christ’s not Christs. Take note of the apostrophé lest you end in apostacy.”

Det är särskilt allvarligt när den gammaltestamentliga immunitet som de smorda där kunde tillräkna sig läggs till hävdandet av denna ”smörjelse”. ”Att gå emot smörjelsen hos denne innebär att man har gått emot Gud själv. Då har Andens smörjelse förvandlats till ett maktmedel. Sådan makt korrumperar alltid.

Vi är inte enskilt och undantagsvis smorda. Vi är i den Smorde."Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss. Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan." 2 Kor 1:20-22

Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss. Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan." 2 Kor 1:20-22

Vilka är smorda? Alla som är i Kristus, alla som har Anden utgjuten i sina hjärtan. ALLA!

Johannes fortsätter att förklara: "Ni har en smörjelse från den Helige och ni har alla kunskap. 21 Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan för att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

26 Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker förvilla er. 27 Men smörjelsen som ni har fått av honom förblir i er, och ni behöver inte någon som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er om allt, och den är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er."

Är smörjelsen generell eller partikulär? Är det en elit som smörjs i Nya Förbundet? Ger Ordet minsta utrymme för att ge särstatus åt någon enskild som "en Smord Herrens tjänare"?
Finns det A och B lag i Herren?

Att smörja med olja förekommer i NT. Men då till helande, till att förbereda Messias för hans offerdöd på korset, men aldrig att någon avskiljts till separat "smord" kallelse och tjänst. Den som är i Kristus är i den smorde. Ingen annan är längre smord.

Tydligast framträder saken när Jesajas utsaga går i uppfyllelse.
(Lukas 4:16f)
"Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:

18 Herrens Ande är över mig,
för han har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig
att utropa frihet för de fångna
och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.

20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."

I tiden som omger oss florerar mängder av s k "smorda" predikanter. Hur deras verk ser ut i betraktande av vad Herrens smörjelse innebär får ni luska ut själva. Inte sällan har dessa smorda åstadkommit motsatsen till "frihet för de fångna", motsatsen till "seende" motsatsen till "nådens år" osv..

Det är en enkel poäng att påstå att det sällan handlar om en smörjelse som är Herrens, men att avsteget från skrifternas definition snarare tillåter att mycket ren smörja uttalas utan motsägelse, för det kommer ju från en som kallas "smord".

Och det vet ju alla "att man inte får röra vid Herrens smorde."

Men om denne eller denna inte alls är en särskild ”Smord”? Om ingen i Kristi kropp är utan den smörjelse som likt Arons smörjelseolja rinner från huvudet över hela kroppen, vem är då annorledes smord?? (Psalm 133)

Kristus skulle i allt vara den främste. Och han är huvudet för sin kropp, den olja som han smordes med kommer alla kroppens lemmar till del. Men den blir aldrig deras enskilda egendom. Får någon då stå en meter över övertygelse och motsägelse bara för att den själv ställt sig där, eller positionerats där av de som med seende ögon inget ser? Gud förbjude! Vem har smort dem som hävdar sig ha en ”befrielse smörjelse”? Inte den Helige Ande! Ingen Kristi apostel heller.

Herren Jesus skall ni hålla helig i era hjärtan, ingen annan, inget annat.

Lodlina 4

 “ Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn.”

”Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött?  Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt."

”Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem.  Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav.  Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

” Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige.”

”Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?”  Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.”  Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?”  Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.”  Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.””

” Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.

” Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”

Ofärdiga människor?

En församling eller en rörelse sätter sig i visa scheman över tid. De mönster som, så att säga, sitter i väggarna efter en tid, ligger så nära huden att de tas för givna och sällan eller aldrig ifrågasätts. Nykomlingar får välja mellan att ”köpa” hela paketet eller lämna. De ses som ett tillskott till den redan pågående verksamheten. Mera sällan är de ett rent netto tillskott. Bara om deras färdigheter och talanger passar i det redan givna mönstret får de ett värde.

Vanan gör medlemmarna avtrubbade och när vissa ämnen blir tabubelagda fastnar det hela i ett rigit pansar av tillsynes oböjliga ”självklarheter”. Så här är det, det är bara att gilla läget eller lämpa in handduken och gå vidare. Men rubba inte våra cirklar!

Om man då dristar sig att ifrågasätta dessa cirklar får man vara beredd på mycket moteld. I den här cirkeln finns frågan ”Vad händer med män och kvinnor inom just denna rörelse?” (För denna post låter jag kvinnorna vara ifred.)

Äkta människor?

Ett mångfaldigt vittnesbörd från många är att äktenskap och familjeenhet inte ses som en tillgång utan som ett hot. Makar får som regel inte sitta tillsammans i mötena. Deras inbördes dynamik anses kunna störa ledarens egen energi. (!) Hur förhåller sig lodlinans tydliga undervisning om familjen och äktenskapet till den situation som idag råder. Attityden till äktenskapet sätter tonen för mycket annat. När Guds Ande talar om äktenskapet gör det alldeles klart att det blir betydande skillnad mellan den som är gift och den som är singel. Så det är lätt att se att ”riket går före” kan bli en något vilseledande ledstjärna. ”Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. ³³ Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, ³⁴ och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. ³⁵ Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.

Där relationen make till maka ses som en grundbult i församlingen, ja den är till och med sedd som en profetia om Kristus och församlingen, så är det en uppluckring av äktenskapet som ideligen syns vara prioriterad. Notera att båda civilstånden är ”Charismata”, dvs nådegåvor. Både att vara gift eller att vara ogift. Bara om man ”dissar” Guds syfte med äktenskapet kan männen marginaliseras och deras kvinnor premieras. Undan för undan drar sig dock många män som inser detta ur spelet. Men de får inte alltid sina fruar med sig.

Betydelsen av just familjen och hushållet, läs hemmet, som grundsten i församlingens liv lyfts ideligen i NT. ”Hälsa församlingen som kommer tillsammans i deras hus.” ”Dagligen i hemmen och husen samlades de.” ”Hur kan den leda församlingen som inte har ordning i sitt eget hus?” Hur en man är i sitt hem påverkar hans föritsättningar att vara på ansvariga positioner i församlingen. Oavsett vilken roll man har i församlingen ligger det på män att först vara ”Pastor” för sin lilla hjord i hemmet. Hemmet är plantskolan för ledarskap, inte en konkurrent till församlingen.

.
Ett av den sista tidens tecken är dessutom att äktenskapet rentav förbjuds ibland de troende. ”De förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.”

Men så säger då någon: Ska vi inte först söka Guds rike och hans rättfärdighet? Ska inte riket prioriteras? Att låta Kristi ord stå oemotsagt vad det gäller just vikten av att se make och make som ett kött är just en av dessa rättfärdigheter som hör till Guds rike. Det har KCS uppenbarligen en helt annan tolkning på, och reducerar det till ett sekundärt ämne. Att ge äktenskapet en låg plats är till sin karaktär inte väsensskilt från Pride rörelsens totala avsteg från all Gud given ordning. Det är ett stort steg i samma riktning. ”Vad Gud har sammanfogat må inte heller KCS åtskilja.”
Att skjuta undan eller ringakta de äkta makarna och äktenskapet motsäger också detta: ”Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare.”

Män, i gemen, vill handla och visa sig ”duktiga”.

Det är på basis av denna duktighet som de får ledarens godkännande och ynnest. Män är ”såna som gärna gör”. De kan sysselsättas i många år med uppgifter som ges sken av BETYDELSE särskilt om de också tilldelas TITLAR AV VÄRDE. (En tjänare, en Herrens träl söker dock ingen annan ära än den som kommer från hans Herre.) De ges en identitet och den i sin tur är beroende av ledarens godkännande. Lojalitet till de uppgifter ledaren gett ger ställning och status. Undan för undan upptäcker de att den förväntade lojaliteten utvidgas till att omfatta fler och fler områden. Tills de en dag frågar sig vem är jag lojal med och varför? Inte sällan har de då redan insett att större lojalitet krävs gentemot ledaren än till vare sig makan, de egna barnen eller Herren själv. När det upplevda egenvärdet för den enskilde helt beror på dess prestationsförmåga har något gått förlorat. Det unika med Kristus i oss är att den ser Natanael under fikonträdet och säger: ”Se där en israel utan svek.” Den blicken letar efter det som är lovvärt, inte det som är klandervärt. Men vid blotta närvaron av Kristus ser sig mannen som ”Gå bort från mig Herre, jag är oren.” Det är lodlinans effekt.

Män kan grovt inlemmas i två kategorier. Dem som nästan bara förmår att reagera på yttre stimuli, s k efterföljare, och dem som kan agera utifrån sin egen inre drivkraft. De förra är de vågor som orsakas av en sten som faller i vattnet, medan de senare är stenarna som faller i vattnet. (Det är att märka att en andlig människa kan tilltalas så: ” Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.  Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. ”) De modlösa opponerar sig aldrig.

Den förra kategorin är varje ”ledares” dröm. De bildar en kader av jasägare utan nämnvärd opposition. De kan dompteras till att enbart reagera utan att motagera. De lär sig lydnad utan ifrågasättande. De bestämmer sig för, eller indoktrineras till, att aldrig stå upp i båten och flyttar över ansvaret för seglatsen på den eller den kaptenen som oftast också utger sig för att ha lotsbehörighet i alla vatten. Om och när skutan går på grund är det dock aldrig vare sig lots eller kapten som tar på sig skulden utan nån däcksman, rorgängare eller utkiksnisse görs vållande.(Genomgående hör jag att de som farit illa under åren ska förlåta och gå vidare. Men ingenting antyder att de som orsakat skadorna gjort bättring. Därför fortsätter de att upprepa sin historia, de följer samma manuskript.)

Alltsedan Adam är förmågan att peka ut andra som skyldiga grundligt cementerad i Adams söner. Man kan dölja sig bakom kvinnan om inte annat. Och till och med utse henne till en dotter av Jezebels ande. Allt för att inte ta ansvar själv. Adam, han kan han.
Det kan inte ha undgått någon som regelbundet läser Guds Ord att all form av åklageri är en direkt till Satan kopplad verksamhet.

Den andra katagorin män är mycket knöligare att ha att göra med. Självklart är att de som inte böjer sin nacke under den sortens ledarskap som föredrar jasägare, får det svårt att finna sig till rätta. Och när ni läser texterna ovan förstår ni varför. Vad är en kristen gemenskap? En verkstad för att ge alla bortsett från alla andra hänsyn, en utvecklingsmöjlighet till ” en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.” Det är den himmelska visionen! Den kan som bekant ersättas med tusentals ”att göra” saker för verksamhetens och ”visionernas” skull. Att bli någon är ju annorlunda än att göra för att synas vara.

Underordning
” Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren.  En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp.  Så som församlingen underordnar sig Kristus, så ska kvinnorna i allt underordna sig sina män.”

Ett nyckelord som dyker upp med besvärande regelbundenhet i mina samtal med avhoppade medlemmar är ”Du ska vara under mig.” Du får inte ifrågasätta mig, min smörjelse eller min gudomliga vision.” Att hålla sig väl med ledningen är A och O. Det innebär bland annat att det är omöjligt att gå emot dennes undervisning även när den är komplett urspårad. Varje sådan fråga blir en maktkamp.

I Matteus texten berättas det om de ambitioner som Jakob och Johannes hade, väl understödda av en ömmande moder. De ville bara, notera: bara, ha högsätesplatser vid Jesu tron. Vi män är svaga för sånt. Världshistorien skrivs med sådana ambitioners stålstift inhuggna i urberget. Dessa disciplar hade en hierarkisk maktpyramid i bakhuvudet. I och för sig helt naturligt eftersom det är den enda världen känner till, oavsett vad styrelseskicket kallas. Och den som har makten att ge dem vad de strävar efter är ju viktig just av det skälet. (Så förvandlas även Herren till ett nyttoobjekt.) Hur måtte inte deras skallar ha snurrat när det visar sig att det i hela Guds rådslut inte finns ens millimeterutrymme för några, som på Guds rikets vägnar, kan begära ”du ska va under mig.” Men det kan man aldrig se om man inte läser vad som står eller vill böja knä för den verkliga auktoriteten.

Vad händer med söner som saknar en Far? De gaddar sig samman i brödraskap och försvarar sig inför varandra genom att göra vad gruppens konsensus tillåter. Gemenskapen i brödraskapet är så viktig att alla egna moraliska och etiska hänsyn läggs i gruppens åsiktspool. Att lära sig vad som är tillåtet och acceptabelt är att bli ett med alla de andra och att göra som de gör. Oavsett om det är rätt eller inte. Ett uttryck för denna nivellering nedåt stötte Paulus på i Korint: ”Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting.” Eller: de saknar lodlina och håller god min eftersom de alla är av samma faderlösa skrot och korn. Men häng upp lodlinan..

Det är därför som Fadern är oumbärlig om Sönerna inte skall vansläktas och upprepa sina oandliga fäders synder. Tillbedjan är att ”ta knäet”, dvs att böja sig inför den ende som har givit all makt åt en av sina Söner. Men ingen skall böja knä för någon människa. Den som begär det gör Herren allena äran stridig. Vore det inte ett gott råd att böja sig innan man blir böjd?

Hur skall Faderlösa pojkar bli fullvuxna män i Kristus?
Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”
(So Jesus came outside, wearing the crown of thorns and the purple robe, Pilate said to them, “Look, here is the man!”)

Just så: här är den där mannen som är alla mäns lodlina. Det är den mannen som tar gestalt i pojkarna så att de både lär veta hut och lär känna Fadern. Det är Kristus i dem som tar form och kan uttrycka sig genom dem. (Gal 4:19  Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har formats i er,  jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.)

Från början var det Guds bestämda avsikt att befolka skapelsen med sin egen avbild. Men den avbilden har gått förlorad och kan inte återskapas annat än genom Kristus i oss.”När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud.  Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild.” Det enda Adam kan producera efter syndafallet är mer Adam, en fallen Adam. I hans avbild, inte längre Guds.

Det är därför människan som sådan måste födas till nytt liv. Det går inte att forma om den gamle Adam till helgon genom yttre anpassning till någon enskild rörelse eller församling. Man blev inte ko för att man föddes i ett stall. Art föder bara fram art. Köttet producerar bara mer kött.

” Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.  Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden."

Om den andliga födelsen inte ägt rum, då är det naturligtvis bara köttets kapacitet till en viss ytlig fromhet som ger sken av att en förändring skett. Men det visar sig över tid. Vissa saker är omöjliga, hur gärna man än vill dem: ”De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.  Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.  Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.  De som lever i köttet kan inte behaga Gud.

Kan inte!!

Att männen i KCS, generellt sett, mest ses som en tillgång om de ”är under mig” anser jag mig ha entydiga och klara vittensbörd om från många olika röster. Förutsättningen för att finnas under det ledarskapet är oböjlig lydnad under det Passport som är KCS signum. Även när Guds Ord ger solklara ramar för vad som är tillbörligt i något som kallas kristen församling! Bara de ofria polerar sina kedjor med silverputs.

” Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden??”
Och..
 Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.  Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom.

Män nuva! Därest Gud sedan Edens lustgård söker efter män att bära försoningens ämbete har KCS dragit in män som utan förskoning eller försoning använts så länge de var nyttiga för att sedan antingen manövrera ut dem, eller spotta på dem.

Jag vet redan vad de säger om mig..

Teddy Donobauer

Share: